Ett samtal till muslimska apologi

Muslimsk apologi är studien av islamisk teologi som tillhandahåller ett rationellt berättigande för muslimsk tro, därav det grekiska ordet ”apologia” med betydelsen försvar. Muslimsk apologi används specifikt för att inbjuda icke-muslimer till sanningen av den islamiska tron och att bekräfta den tron för muslimer.

Muslism apologi är mer relevant nu idag, sedan det intellektuella klimatet vi lever i är djupt postmodernt, där argument mot och invändningar mot teism existerar, d.v.s att en religiös världsbild är av självklart falsk och att religion inte kan försörja någon värdefull kunskap, är en betydande del av den sekulära kulturen, där ämnet religion bektratas som irrelevant, och därmed naturligt också sträcker sig till islam. Behovet av muslimsk apologi är vidare tydligt av den väldigt sekulära samtida kulturen, som för tillfället är fokuserad speciellt på Islam, där den är något som är i vägen för dess världsvy. Med detta i åtanke, så behöver muslimer en korrekt bild av de grundläggande delarna av västerländskt tankesätt och kultur istället för att fokusera enbart på detaljer inom den islamiska tron, såsom utförandet av vissa riter, som inom sitt område är viktigt men för denna diskussion irrelevanta. Det är nödvändiggörande att inse att det finns två faktorer att ta i akt.   

 

Den största faran som Islam och muslimer står inför är anti-intellektualism

 

Det första är att folk borde inte enbart konvertera på ett spirituellt plan, men också på ett intellektuellt. Det är väsentligt att vår muslimska ungdom, när de påbörjar sin islamska utbildning, ska ha grunderna i islamisk teologi så att de kan uttrycka islamisk tro genom övertygande argument och välgrundat förnuft.

Just nu så gör det muslimska trossamfundet en stor otjänst mot sin ungdom genom att inte ge dem de nödvändiga verktygen att behålla deras tro. Det är nödvändigt att vi erkänner det pågående intellektuella krig som hotar ogrundad tro, från alla sidor. Utan solid grund och berättigande för vår tro, så förbereder vi vår ungdom bokstavligen för omintetgörande. När de åtföljer de högre stegen i sin utbildning, gymnasium och universitet, så kommer de vara oförberedda för vad som enbart kan beskrivas som ett intellektuellt våldsamt angrepp från alla sorters motsatta världsvyer och filosofier, presenterandes islam som irrationellt. Den största faran som islam och muslimer utsätts för är anti-intellektualism vilket är en ledsam ironi med tanke på islams rika intellektuella arv över senaste årtusendet. Men vad hände med de lärda inom vårt trossamfund, kan vissa fråga. Vi kan helt enkelt besvara det med att, vem från våra älskade imamer och lärda kan stå upp emot mot de stora sekulära eller naturalistiska eller ateistiska skolade akademikerna inom deras egna fält? Eller, vem från våra muslimska lärda citeras som en auktoritet inom ämnen som historia, filosofi, sociologi eller politik av de sekulära akademikerna? Likaså de största lärda i vår historia som fortfarande respekteras i väst än idag var inte rättslärda, teologer, eller rättfärdiga imamer utan var filosofer, matematiker och vetenskapsmän. Om vi ska släppas ut från våra intellektuella garderober då ska vi sträva efter att inte enbart producera enbart imamer, oförmögna att kommunicera i deras åhörares språk, om än mindre förstå den kulturella idiomen, utan att producera imamer som är professorer, vetenskapsmän och respekterade akademiker. Till vilken nytta är en imams fredagspredikning om islams sanning och dess fördelar när hans åhörare är drabbade av den dominanta relativistiska filosofin? Eller en predikning om Guds nåd till en muslimsk fysikstudent som genom sin studie av socio-biologisk evolution förlorat sin gudstro? Att också notera är att vi alla måste vara intellektuellt involverade med saker som rör islam. Sedan 11 september, så är de vanliga människorna nu väldigt belästa i anti-islamisk polemik som verkar sin väg till det gemensamma sinnet genom tidningar och popularmedia.    

 

“If Abdul asks you to debate the Trinity, do not shy away but embrace the topic, welcome him…”

 

Muslimer är väldigt snabba att attackera andra för att bektrakta islam i förenklade termer och ta det ur dess kontext. Emellertid så är vi också skyldiga till denna stridslystna attityd. Vi är väldigt snabba med att fördöma utan att förhöra oss om byggstenarna i den post-kristna europeiska kulturen. 

We attack democracy without even reading Plato’s The Republic, we attack secular ethics without examining Kant and we attack secular politics without even studying Hobbs.

Vad som är ännu mer oroande är att vi är i alla fall 50 år bakom de evangelistiska kristna med respekt till de mjuka vetenskaperna. De kristna insåg problemen som konfronterar troende långt innan oss och kom ut ur deras intellektuella garderob i fullt stridsmanér. Där muslimer nu lever på periferin av intellektuell existens, är de en gång muslim-rädda evangelistiska kristna på frontlinjen, engagerandes mot ateister, naturalister och humanister inom fälten av filosofi, vetenskap och politik. Med respekt till Islam och kristen dialog och debatt, så var höjden på 1980-talet med den blomstrande Ahmed Deedat (må Gud vara nöjd med honom) som gav ett mycket välbehövt självförtroende till de fäktande muslimerna. Hans stil och forskning gav en våldsam intellektuell attack mot kristna evangelister, slag efter slag så avslöjade han enorma svagheter i deras rationella grunder och kunskap i deras tro. Tyvärr är dessa dagar sedan länge förbi. De neo-evangelistiska kristna har skördat frukten från att studera ämnen som filosofi och logik och har formulerat nya argument för kristendom och mest viktigt mot islam. De är inte längre rädda att debattera muslimer. ”Om Abdul vill debattera treenigheten så dra er inte undan, utan omfamna ämnet, välkomna honom…” säger en evangelistisk kristen i en av sina föreläsningar om hur att debattera muslimer. 

Muslimska apologins fält kan bli brett kategoriserat till två grenar; offensiv (eller positiv) apologi och defensiv (eller negativ) apologi. Offensiv apologi presenterar ett positivt fall för islamiska sanningspåståenden. Defensiv apologi söker att motsätta invändningar mot de påståendena. Offensiv apologi kan delas in i två ytterligare kategorier, naturlig teologi, d.v.s. argument för Guds existens och den andra, bevis för islam, vilket kan inkludera Quranens mirakel. Defensiv apologi utgörs också av två grenar; naturlig teologi tillhandahåller argument mot invändningar mot religiös tro, i.e. relativism och så vidare. Den andra grenen är islamiska bevis som motsätter sig moderna Quranstudier, och orientalism, d.v.s. så skallade fel i islamska texter, Quranen och hadith.  

 

 

• Next >